Jag kommer snart att dö

Min hund är så läskig och konstig just nu. I några dagar har hon tillbringat sin vakna tid runt mina fötter. Det spelar aboslut ingen roll vad jag gör så är hon precis vid min sida och tittar ömkande på mig. Jag har börjat fundera vartifrån denna plötsliga ödmjukhet egentligen kommer ifrån och faktiskt så blir jag ganska så irriterad på att ha 2 par extra ben och fötter. Jag kan gå själv!
Idag har hon varit extra klängig på sin mamma. Vart jag än har gått så har hon följt mig med en vedjande blick. Hon står bredvid mig och glor i tomma intet tills jag kilar vidare till nästa rum. Där kan hon kanske sätta sig och glo på mig en stund. Men hon lägger sig aldrig. Hon ska inte sova. Hon måste hålla koll på mig.
Jag har börjat fundera på om jag lider av nån konstig form av diabetes eller cancer. Ingenting som märkt utåt, men någonting som Gina faktiskt känner av med sin speciella lilla hundnäsa. Det finns ju så många hundar som har den här kunskapen och som tar hand om sin mamma och pappa till 100% när det gäller sjukdomar.
Men jag blir fan rädd.
Hörde på tv, radio eller läste tidningen nångång om en katt som gick omkring på ett ålderdomshem bland alla gamlingar som bodde där. Den var en kär medlem på hemmet men inte alls speciellt kelig av sig, förrän det var dags för nån att kola. Då kunde den tillbringa dagar hos personen i fråga och "ta hand om" människan på sitt eget lilla kattvis. Och så fort katten lämnade rummet så dog personen. (inte på sekunden självklart, men kanske efter ett dygn) Och tänk om detta är någonting som min lilla hund håller på med just nu.
Mitt hjärta kanske är påväg att sprängas eller så kommer jag kanske bli påkörd av en bil eller ramla ut från nåns balkong, eller så kanske min man helt enkelt förgiftar mig. Vad vet jag?!
Det är i alla fall smått scary och jag som är en sån horror movie älskare borde ju inte vara så lättskrämd, men det är jag!
Det är ju lixom inte så lätt att gå till läkaren och säga:
-Hej, min hund har tittat så konstigt på mig nu i några dagar så jag vill att ni undersöker mig, för jag tror att jag har cancer, går det bra?!
Det känns ju lixom bara som att jag skulle stå där med ett stort L i pannan. Jag skulle ju läggas in på psyket eller nåt annat sånt spännande.
ja jag vet inte vad jag ska göra. Skumt är det i alla fall.

Ska ta och njuta av kvällen utan barn. För de har lagt sig och jag dricker cider och ska snart kika på film med min underbart snälla lilla man.
ta hand om er....och om jag dör så får ni gärna krama Filip ifrån mig och berätta vilken snäll mamma jag var :)

Jag villl inte dö!