Jag har tappat en del av mig själv. Jag har gått runt i cirklar och letat efter någonting som saknas men jag finner inga svar. Olösta gåtor gör mig galen, jag blir helt knäckt av mig själv. Mina grubblerier rotar sig så fruktansvärt i bröstet på mig och jag är totalt LOST i den här världen just nu.
Mitt liv känns främmande för mig och med huvudet fullt av tankar som bara snurrar runt och frågar mig en massa frågor blir jag bara mer och mer slut för varje dag.
Jag har gått ner i en svacka. Ett djupt svart hål.....tror jag i alla fall. Inte meningen att ni ska bli oroliga och fundera vad det är för fel på mig. För ingenting är fel. Allt är helt underbart! Jag lever ett skitbra liv med massor av gyllene kanter runt allt jag ser, det är som jag och svägerskan säger om oss själva; "jag är bara sjuk i huvudet"
och hur galet orealistiskt det än må låta i era öron (för jag e ju rätt nice ändå) så är det så. Jag är sjuk i huvudet, riktigt galet "HIV/cancer/Lepra"-sjuk i huvudet. Inte för att jag kommer dö av min sjukdom eller sprida en massa tappade kroppsdelar runtomkring mig. Men det är så sjuk jag är. Oförklarligt!
Jag önskar jag vore en "normal" människa som känner som alla andra och tycker som alla andra, en människa som bara kan leva och njuta och känna sorg på en helt normal nivå. För börjar man grina över att man inte kokat sina makaroner rätt så är det ju någonting som inte stämmer?! Nu var ju det en ganska så galen överdrift ifrån mitt håll, men vissa dagar känner jag så. Och idag känner jag så.
Har tappat en del av mig själv och jag vet inte vart den delen är eller om den ens kommer tillbaka. Någonting fattas mig och jag kommer på mig själv att sakna någonting så otroligt djupt.
Jag har ett stort svart hål som behöver fyllas!!
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar