Trasig

Idag har jag och älskling hängt ut som stöd och sällskap uppe på psyk akuten. Det var kanske inte det roligaste man kan göra en lördag, men det var ett otvingat måste! Vill man att sina nära och kära ska må bra så ställer man upp.
Det var jobbigt i alla fall. Många tårar som rann och paniken växte från och till hela tiden. H*n är så trasig och så förstörd och man känner sig så liten och handlingsförlamad när man inte kan trolla bort det onda ur bröstet.
NU ligger min bebis och ska sova i alla fall. Vi åt pizza till kvällsmat och det var gott.
vet inte vad jag ska skriva mer. Känner mig inte så peppad för att skriva tyvärr